Jag håller på och skriver en sammanfattning av Petersons filosofi, men kom på avvägar när jag skulle beskriva Piagets idé om hur handlingsmönster kommer före regler.

En del av utkastet: ”

Denna utveckling jämför Peterson med hur små barn leker enligt Piaget. De leker snällt tillsammans enligt något mönster, men om man frågar barnen en och en om reglerna, så är det ingen som kan förklara dem.

Vi följer alltså handlingsmönster innan vi definierat reglerna.

Den första definieringen av moraliska regler sker alltså i berättandet. Och Peterson menar att det därför finns djupa sanningar i våra myter som vi ännu inte förstår, men eftersom de passar så väl in i hur vårt centrala nervsystem är ”designat” – berättelserna är ju ett resultat av vårt sätt att tänka – så känner vi det på något omedvetet plan.

Man kan jämföra med vår uppskattning av musik. Vissa ljud och mönster är behagligare än andra. Vi begriper inte varför, men ju mer vi arbetat med musik genom historien så har vi upptäckt regler för vad som låter bra. Vi har spelat skalor och harmonier redan innan vi förstått hur reglerna ser ut. Det finns något i hur vårt medvetande är format som gör att vår uppskattning av musik följer ett visst mönster.

Det innebär ju att vi redan vet mer än vi vet… Att vi intuitivt förstår saker som vi inte kan formulera i ord.

Det ger ju en upprättelse för intuitionen att något är rätt eller fel.

På samhällelig nivå så är det här lätt att förstå. Människor började agera som kapitalister innan de förstod varför, eftersom de intuitivt kände att det var smart. Senare började man se mönster i agerandet och till sist skrev någon ner kapitalismens regler.

Det blir ju en helt omvänd utveckling. Idéerna kommer sig av hur vår hjärna är beskaffad i förhållande till vår miljö/kultur. När inte våra idéer fungerar i den rådande miljön börjar vi agera irrationellt. Vi kan inte motivera vårt agerande eller våra åsikter, men de känns ändå rätt.

I efterhand står det klart att vi kände rätt, och vi börjar formulera idén och den blir en del av förnuftet och passar väl in i den rådande miljön. Men förnuftet ligger hela tiden efter och ger bara god vägledning när inget hunnit ändras.

Men eftersom alla system som inkluderar lärande medvetanden är instabilt så innebär den nya idén att miljön förändrats. Det vill säga: den mänskliga tragedin att hela tiden orsaka sin egen undergång genom att försöka göra rätt.

Jag har berört det där ett antal gånger:

http://ormeniparadiset.se/wp-admin/post.php?post=53&action=edit
”Min poäng med punkt 3. är alltså att det är viktigt att förstå ideologiernas mekanik, vad som leder fel och vad som inte gör det. Jag är dock pessimist och ser det som ofrånkomligt att alla idéer vi skapar kommer leda åt helvete om vi inte stoppas. ÄVEN idén att stoppa allting inom en viss tid. Det är antagligen ett ofrånkomligt resultat av system som innehåller medvetande och därmed är självlärande. Korruption och elände är något som vi bara kan hålla stången i korta stunder. Kör vi inte ner i diket till höger så håller vi för långt åt vänster och hamnar i det diket istället. Men vi lär oss! Och håller för långt åt höger nästa gång…”
http://ormeniparadiset.se/wp-admin/post.php?post=48&action=edit
”Detta är alltså grunden till min historiesyn, som handlar om hur mänskligheten och dess själ (kulturen) är en traumatiserad stackars varelse som försöker lära sig hantera sin situation och förstå sig själv. En så trasig varelse har inbyggda brister i sin karaktär som gång på gång orsakar nya tragedier. Hela historien och alla civilisationer är ur det perspektivet en människans ojämna kamp mot sig själv.”

Jag menar att alla de regler vi sätter upp förändrar oss och vårt agerande och ger upphov till andra problem, som i brist på regleringar spårar ur åt ett annat håll. När den urspårningen är ett faktum ställer vi åter upp nya regler som orsakar en annan sorts katastrof. Nazisterna skrämde oss till att bli helt fixerad vid rasism, med följden att vi nu utplånar oss själva med bland annat besinningslös invandring.

Men poängen här är att det är intuitionen som varnar oss först, innan vi ens kan se problemet.

Kanske kan negerbolls-problemet ses som ett exempel på det här. Det blev tabu att säga negerboll, och många svarade med att trotsigt envisas med att säga negerboll m.m. Deras agerande sågs som irrationellt och oförnuftigt med den regelbok man hade då, och de kunde inte själva formulera en särskilt meningsfull förklaring för sitt agerande. De förklarade sig med att ”jag säger vad jag själv vill” ”det har alltid hetat så” ”ingen PK-typ ska bestämma vad jag ska säga”.

Deras rationalisering för sitt agerande hade antydan till en sorts insikt, men den var mer grundad på känsla än något ”konkret”. De ville inte tvingas. Men konflikten tycktes omotiverad och godtycklig.

Idag, kanske 15 år senare, står det klarare varför det var en viktig fråga. Den metodiska förflyttningen av gränser och och kokande av grodan har blivit uppenbar. När negerbollsbråket kunde bemötas med ett ”Men varför bråkar ni om en sån struntgrej? Bara rasister gör så”. Så stod PK-kritikerna svarslösa. De visste att de gjorde rätt, men kunde inte förklara varför negerbollen var viktig.

Intuition och känsla är alltså bättre vägledare än förnuftet. Åtminstone för att tackla den nya verklighet vi hela tiden skapar.

Synd bara att den insikten kommer orsaka nästa katastrof om den blir en allmän regel. 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s