Det här blogginlägget var lite i gränslandet, men jag valde ändå att placera det här eftersom det är lite för spekulativt för ormeniparadiset.se

 

Fortsätter prata om kopplingen mellan ockultism och PKism:

Jag hade lyssnat lite på Jordan Petersons Maps of Meaning igen (en farlig källa till inspiration för mig) och det slog mig att hans idéer påminde mycket om det lilla jag kände till om ockultism och Kabbalah. Så tanken var att gå vidare till PKismen, postmodernismen och relativismen ur ett ockult perspektiv.

Men naturligtvis gav det mer inspiration eftersom det stämde lite väl klockrent. Jag lyssnade på Psycho Sorcerers utläggning om magi (https://youtu.be/UovujD0EUxY) där han ger en väldigt vetenskaplig syn på magi (även det extremt inspirerande att jämföra med religionens vetenskapsanpassning!) och Alan Moores analys kring magi som konst (https://youtu.be/k1qACd0wHd0).

Väldigt förenklat kan man säga att den sort magi som Psycho Sorcerer talar om är ytterst sekulär(?). Magi är reducerad till psykologi. Det är likt självhjälpsböcker ett sätt att förändra sig själv, genom att förändra sitt undermedvetna genom självhypnos. Genom att upprepa saker om och om igen så förändrar man sig själv. En besvärjelse för att bli rik handlar om att ställa om sitt undermedvetna så att man blir mer uppmärksam på möjligheter. När man frammanar demoner eller änglar så är det delar av ens undermedvetna man kommer i kontakt med och sidor hos sig själv som man tycker väldigt illa om eller väldigt bra om.

Alan Moore å andra sidan talar om att språket är magi genom att det kan förändra folks medvetande. Han menar att konstnärer och författare är vår tids shamaner som utövar sin magi genom att förändra vår kultur, och att idag är det reklamare och PR-personer som utövar denna magi.

Det som slog mig var hur perfekt det passar ihop med PKismen. För det är ju precis så PKismen agerar. Genom att upprepa mantror om värdegrund, rasism, allas lika värde och liknande, som vid det här laget förlorat det mesta av sin betydelse och faktiskt blivit rena mantran, så programmeras vi om. Vi programmeras med en verklighetsbeskrivning där det absolut viktigaste ämnet är rasism, oavsett hur allvarligt problemet egentligen är. Men genom orden kan de omforma diskursen. Den sociala verkligheten omvandlas till att delas in rasister och goda. Även den mest rationella och sunda människan måste förhålla sig till deras uppdelning och i alla lägen kommentera kring rasismens betydelse, oavsett om han inser att rasismen är en icke-fråga i sammanhanget så finns en tyngd över honom att slänga in en brasklapp om att rasism är fel eller att det han säger inte ska tolkas som ett stöd för SD. Gör han inte det så känner han hela samhällets misstanke mot sig.

I en annan diskurs, utan detta åsiktsförtryck, så skulle frågan om främlingsfientlighet kunna hanteras som vilken annan fråga som helst. Man skulle tidigt kunna konstatera att det är inget större problem och något som inte förekommer i någon större utsträckning bland folk. Men eftersom vi haft den diskurs vi haft så har man faktiskt lyckas skapa det problem som man ville stoppa.

Ur ett ockultistiskt perspektiv så måste PKismen vara en magisk förbannelse! På något sätt så har postmodernisterna gjort en magisk ritual genom att etablera tankar och idéer hos oss. Vad värre är så är det en så storskalig ritual att vi alla deltar i den dagligen genom att upprepa deras mantran, genom att kontrollera varandras ordval – så att alla sjunger med i besvärjelsen – och genom att även motståndarna till PKismen förhåller sig och positionerar sig efter de mönster som PKisterna lagt ut.

På ett plan kan man kanske se PKismen som det sociala förtryckets demon, som de frammanat för att möta en annan demon som inte finns. Än. För ett återkommande tema inom ockultismen tycks vara att det måste finnas en jämnstark motkraft. I så fall är den kommande demonen precis det bruna mörker, som stiger upp ur ett grumligt vatten – av någon anledning iförd marschkängor – som PKisterna utlovat. Men vid det här laget är kanske PKismens fiende inte så mycket demon längre utan kanske snarare ses som en befriande ängel.

Det finns dock en trevlig tvist på mitt resonemang. Någonstans långt, långt borta i en virtuell verklighet har en kabbala av vita magiker (Jesus så mkt unintentional puns :O) samlats för att frammana sin version av detta bruna mörker ur det grumliga vattnet. I en betydligt trevligare demonisk form: En mer grön än brun groda, med ett lite illmarigt leende, stundom sjungandes på en liten visa: 

”shadilay shadilay my freedom
shadilay shadilay oh no
shadilay shadilay oh dream or reality
shadilay shadilay oh no
(you) fly into my life, no it’s not finished
I will stop
set my sails, in the sky or at the bottom of the sea
I WILL BELIEVE IN YOU”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s